Mitt känsloliv är i uppror förtillfället.
Fick totalt sammanbrott häromdagen, kunde inte sluta gråta och skaka. Det bara kom från ingenting. Och lagom till att jag var på väg till jobbet dessutom.

Idag har jag varit barnsligt överlycklig och förväntansfull halva dagen, liksom så jag riktigt hoppade runt. Men nu är jag nere så långt man bara kommer en torsdagkväll när man känner sig ensammast i världen.

Tur att jag har två dagar ledigt nu. Speciellt eftersom jag inte kommer kunna prata normalt med svullen tunga och allt. Ska sova läääänge imorgon, eventuellt städa på dagen, sen bio med mamma.

Första kvällen jag sover ensam sen lördags. Typ 4e totalt dom senaste 3 veckorna.. Konstigt att jag känner mig ensam. Speciellt nu när mamma har flyttat igen.