agianapa07-memories

Sara Anderö är verkligen den bästa människan jag vet. Vi lärde känna varanda i sexornas korridor på Parkskolan när jag gick i 6a och hon i 6c (tror jag det var?!) och lärararna fick ibland släpa in oss i våra olika klassrum efter rasterna för att vi typ satt ihopklistrade. I början av högstadiet var det så extremt att folk seriöst trodde vi var ihop. :D:D (Lite jobbigt då såklart men rätt kul nu). Sen dess har jag hatat henne ett tag och under långa perioder knappt ens pratat med/träffat henne, för att sen i stort sett bo hos henne i nästan ett år. Och nu har vi inte setts på ett halvår och det är fan katastrof, saknar henne mer än någon annan.

Hatar att jag är så jävla dålig på att säga till/visa folk hur mycket dom betyder för mig och jag har fan tur att jag har några vänner alls kvar. Men nu måste jag få ur mig lite av min kärlek känner jag..

Alltså Sara du fattar inte hur mycket jag älskar dig och hur lycklig jag är för att du finns. Tack tack tack för allt du gjort för mig, alla gånger du tröstat mig och lyssnat på all skit jag behövt prata om fast du hört det tusen gånger förut. Tack för att du höll mig levande förra vintern och tvingade mig att äta, lät mig bo på din soffa och söp med mig varje helg. Tack för att du är så allmänt jävla underbar och min bästa vän någonsin även fast jag inte alltid förtjänar det.

Kan det inte bara bli jul nu så jag kan få mysa och festa och prata och kramas och skratta med min pojjis igen <3