Jag tror jag har ett litet krig i mig, det syns inte på mig kanske, men fan vad det kämpas därinne.. och har gjort nu ett tag.
Just nu ser det allt ljusare ut för den sidan jag hejar på, som vill må bra och leva och sånt. Behövde kanske en käftsmäll och den kom i söndags, och så behövde jag bli påmind om lite saker tror jag. Om hur jag brukade må och vara. Det blev jag när jag pratade Camilla tror jag, hon sa något som fick mig att verkligen tänka till.

Det är så dumt verkligen hur jag har betett mig och hur länge jag har gjort det. Gett upp mig själv, och massa viktiga saker, och underbara människor.. För att jag har blivit någon jag inte vill vara, och därför har jag typ gömt mig så att ingen annan ska se det. Det är så självklart och så jävla idiotiskt nu när jag inser det.

Och nu på något sätt som jag inte vet hur riktigt så har jag börjat tycka om mig själv igen. Och jag tror att det bästa jag kan göra för att bli som jag vill och borde igen är att åka. Faktiskt. Det kanske är något med Nässjö som gör mig mindre och fegare. Jag vet inte.,


Åh det är så bra att bli arg ibland, jag blir det så sällan jag blir mest ledsen och det är ju så bekvämt. Men ilska vill man göra av någonstans, det får det att hända saker istället.. och nu har jag mer positiv inställning till allt än på länge.