Inte många timmar kvar tills jag åker och äntligen ska få träffa alla mina älskade efter alldeles för många månader. Men först två mer eller mindre små hinder varav nummer ett är:

ATT PACKA
Jag utser härmed mig själv till världens sämsta packare (till skillnad från att vara packad det är jag jätteduktig på, höhöhö) Anledningarna till att jag är så dålig är för att jag för det första alltid börjar för sent, kvällen innan tidigast, alternativt natten innan eller min favorit: på morgonen precisprecis innan. För det andra och viktigaste - jag vill ha med mig ALLT. Verkligen.  Jag tycker liksom att det verkar smart att ta med mig saker och kläder som jag använder kanske inte ens en gång i månaden eftersom jag KANSKE kan få för mig att jag kan vilja använda det under den lilla veckan eller vad det nu är när jag är borta. Och OM detta kanske nu skulle inträffa så skulle det ju vara lite tråkigt om jag inte den saken/plagget med mig.

Min packningsmetod för att inte bli helt crazy och verkligen ta med mig allt jag äger går till ungefär såhär: först så tvättar jag såklart (kanske en av anledningarna till att jag packar sent eftersom det tydligen är ganska problematiskt för mig att tvätta, dock viktigt innan packning). Sen när kläderna är rena och torra tar jag min resväska och ställer mitt på sängen sen tar jag min tvätthög, tar upp ett plagg i taget och lägger på antingen ska med-sidan eller ska kanske med-sidan av väskan. Om det mot förmodan dyker upp nåt som jag vet att jag inte vill ha med mig så slänger jag typ det i ett hörn av rummet. Sen pressas allt ner i väskan i mån av plats (alltså först hela ska med-högen plus allt som går av kanske-högen). Innan själva pressandet har jag såklart vikt ihop allting fint som den klädbutiksarbetare jag är, men i takt med att väskan fylls så blir det viktigare att få med så mycket som möjligt än att det ska ligga oskrynklat.

Just idag är det extra problematiskt eftersom jag har en stor julklappshög som ska med också, och att min näststörsta väska ligger hos mamma. Så det blir en stor och massa små verkar det som. Jobbigt jobbigt, men jag kämpar på! Hinder nummer två är dendär städningen som skulle bli gjord, men den blir nog inte mer än en vision.

Men på tal om att kämpa så har jag kämpat mig igenom årets sista jobbpass idag och det är skönt så in i helvete. Jag känner verkligen att jag är värd en semester nu :D:D:D Min första semester i livet skulle man kunna säga, om man definierar semester som att vara ledig en lite längre tid från ett jobb som man sen ska tillbaka till.

Tidigt i morgon avgår alltså bussen med destination Sverige! Och jag har gett mig fan på + lovat att inte försova mig utan befinna mig på själva bussen när den börjar rulla mot de kyliga breddgraderna som en gång var mitt hem.

Tills dess, so long, sov gott, festa hårt, simma lugnt osv :D:D

(Jag känner mig fan lika excited som jag brukade vara dagen innan julafton i mina unga år)